Sådär, nu är det fixat.

Det som oroade lite igår.

Blodprovstagningen krockade nämligen precis med en av de två dagar som jag sedan länge haft inbokade att vikariera på ett av mina arbetsställen. Typiskt.

Jobbdagar som jag fick redan innan jag ens hade börjat gå dubbelt där. Men men. Jag förklarade läget och jag kan ju i alla fall jobba onsdagen.

Och som jag sade till en av tjejerna där: "Jag hade avbokat en date med president Obama, om det hade varit så."

Tack och lov så förstod de mitt läge, och orosklumpen i magen (för att jag kände mig besvärlig och jobbig som strulade så) försvann omedelbums.

Jisses, bara några dagar kvar så är det dags att börja sticka mig själv.

Lite nervigt är det allt.

Inte för att det skall göra ont eller så, för jag är inte spruträdd på så vis.

Utan bara känslan av sticka en nål rakt in i magen. Själv. Med berått mod.

Och så är jag nervös för att göra fel när medicinen skall blandas till. Det är lite meckigt med just den jag får (Menopur), men det ordnar sig nog. Jag fick en bra instruktionsfolder när jag var på Ackis senast, så det skall nog gå bra.

Men som sagt.

Även om det blev lite oroskänslor igår och jag är lite nervig inför medicinblandning och så, så är jag allra allra mest bara sååå förväntansfull.

Och jag önskar så innerligt att mina ägg skall duga och att det fungerar för mottagaren så att ett hett efterlängtat litet barn tittar fram i början på nästa år.

Tänk att få vara delaktig i något sådant. Det är en ära.

"Min" sköterska på Akademiska ringde medan jag väntade på att Ettan skulle sluta skolan för dagen.

Skärtorsdag blir sprutstart!!!

Och så är det då dags att dra ner på spraydosen.

Wiiiiiiiiiiiiiiie vad häftigt - jag blev alldeles pirrig i magen.

Det efterföljande blodprovet krockar dock rent praktiskt med vissa saker. Men det får lösa sig, även om det just nu ger en viss oroskänsla.

Allt såg bra ut på ultraljudet igår.

Blodproven vet jag inte när/om jag får svar på.

Och nog för att jag har skrivit om "mottagaren", men när sköterskan pratade om att jag och mottagaren skulle synkas ihop innan jag kunde börja med injektionerna, så fick jag pirr i hela kroppen. Det blev så verkligt med ens. När hon uttalade ordet högt. Det är liksom en annan sak att skriva om det bara.

Det finns en kvinna där ute som skall på ultraljud precis som jag och som kommer att få mina ägg om ett par veckor!!! (om det blir några bra och fina ägg förstås).

Ser allting bra ut på hennes ultraljud, så blir det injektioner från och med imorgon fredag.

Wiiiiiiiiie!!!

Idag är det dags för ultraljud och blodprovstagning.

Ser allting bra ut och mottagaren och jag är synkade, så kanske det är dags att hantera sprutor från och med denna veckan.

Pirrigt värre!!!

Men jag vågar inte hoppas för mycket.

Jag åker dit med öppet sinne och så blir det som det blir.

Har precis varit över till ett av mina arbetsställen och fyllt i papper gällande delegering.

En av personalen där går i väntans tider på att få bli mormor (igen).

Och därmed går även jag i väntans tider. Det är nämligen jag som skall få äran att hoppa in och jobba den veckan hon blir borta, så jag hoppar till vid minsta telefonsignal jag med. Trots att jag aldrig ens har träffat den blivande modern. Haha. Så kan det vara.

Igår kväll var mormor hit och busade med Underbaringarna.

Nåja, de två Minsta hade jag precis hunnit lägga (den ena sov) så det var väl mest Ettan som fick lite sällskap innan läggdags.

Och som vanligt så försökte han med busglimten i ögat förhandla sig till lite extra uppetid.

"Mormor, jag brukar aaaaaaaaalltid gå och lägga mig när Tvåan och Trean stiger upp på morgonen!"

Hihi.

Det är så roligt, för han vet så väl sina kvällsrutiner och säger inte så för att tjata egentligen. Utan det är mest för att retas lite och testa läget. 

Innerst inne så är han väldigt nöjd med att trava upp och borsta tänderna och krypa ner under täcket och sedan somnar han på tre röda för det mesta.

Det är så himla skönt att vi har bra läggrutiner i familjen, för det gör det så mycket lättare att gå iväg på kvällsmöten när jag vet att det funkar här hemma även om inte jag är här.

Själv så var jag på årsmöte för vår Arbetarkommun (S).

Väntar även på mailsvar från min kollega på Handels, så skall vi  dra igång lite facklig valplanering för Uppsala. Spännande!

Men som sagt.

Idag så är det Akademiska som gäller.

Och så lite kompisfika, innan tåget (ehhmm ersättningsbussen) styr kosan hemåt.

Rädda Barnen har en tänkvärd sida.

Om Livets lotteri.

Med mitt riktiga namn så skulle jag återfödas i Nigeria.

Bloggnamnet gav mig födelselandet Mexiko.

Vilket skulle bli ditt nya hemland?

Ju mer jag tänker på det, desto pirrigare i magen blir jag.

Det är ett sådant där pirr, som gör att jag inte vet hur jag skall få plats i kroppen.

Sånt där pirr som svindlar.

För OM allt går vägen med äggdonationen.

OM jag får börja med sprutorna i veckan.

Och OM det resulterar i fina, starka ägg.

Så kanske, kanske ett eller två par människor får ett fint plus på stickan om en månad.

Och kanske, kanske tittar ett ljuvligt litet resultat ut om en tio månader sådär och ett eller två nya föräldrapar har sett dagens ljus för allra första gången.

Det är STORT.

Och därför pirrar det i hela mig.

Det är banne mig superstort, det här.

Och det är nära nu.

Äggplock är kanske bara två veckor och lite till bort...

Pirr pirr pirr!

Idag har mina Barn varit friska och pigga och busat runt på förskolan och i skolan.

Och det blev till att skotta bort decimetertjockt lager med snö i morse.

Lagom till lunch hade solen smält fram trottoaren och mina grusgångar igen.

Handels varslar om strejk, med start på skärtorsdagen den 1 april 2010.

Pressmeddelandet lyder så här:

http://www.handels.se/home/handels2/home.nsf/95ce962b730d9ec3c1256f26004ade91/c1256ef400428630c12576ee003717f9?OpenDocument

Förhoppningsvis så kan det börja röra på sig i förhandlingarna nu...

Wiiie!

Har precis pratat med Ackis och blivit lugnad angående blödningen.

På onsdag är det ultraljud och blodprovstagning och lite sånt.

Och kanske kanske (om jag och mottagaren är oki synkade) så blir det start för injektioner redan nu i veckan!!!

Wiiiiiiiiiiiie vad pirrigt!!!

Jag känner mig helt toklycklig!!!

Nu är frågan bara hur jag skall klara av att ge mig själv injektioner...

Det känns skönt att ev ha en back-up som hjälp, om det skulle bli alldeles för omöjligt.