Och jag gör mitt bästa för att göra det bra.

Eller i alla fall okej.

Åtminstone så det duger.

Så vi står ut.

Men ångesten och ovissheten river och sliter i mig.

Och snart står jag inte ut.

Min äldsta har slutat stå ut, men han är tapper och försöker ändå.

Och den där ovissheten.

Om kostnader.

Om tid.

Om ork.

Kanske kan vi inte ens bo kvar.

Kanske orkar jag inte ens bo kvar.

För jag orkar kanske faktiskt inte mer snart.

Trots att jag vet att jag vet att jag orkar. Innerst inne.

Men jag måste få vara i den känslan av o-ork en stund.

Att kanske orkar jag inte. Och då tänka alternativ. För att orka stå ut ännu ett litet tag.

Jag sade till min Ettan, att en mamma skall kunna ge sina barn ett fungerande hem där det finns vatten att dricka och laga mat med och en toalett att spola på. Att jag tycker att det här är skitjobbigt. Och jag gråter öppet och fräser ibland också över hur urtrist och onödigt det här är.

Kanske inte alla vill vara så ärliga mot sina barn, vare sig med känslor eller ord. Men jag vill vara ärligt öppen om hur jag känner och mår av det här. Fasader och masker ser mina Underbaringar igenom lätt som en plätt och det oroar dem mer om jag försöker spela och dölja. För då är det inte jag.

I vår familj är det okej att vara både orolig, ledsen och arg så väl som glad, lycklig och skrattig. Alla känslor får plats. Och vi pratar om allt. Det är så det är.

Försöker bringa yttre ordning på grund av inre kaos.

Plockar och grejar och dammsuger trots att det snart kommer stökas ner värre än någonsin.

Fast allt känns flottigt, kladdigt, orent.

Tänk att vatten och brist på det kan påverka så mycket.

En viktig livslärdom av det här äventyret kommer att bli medvetenheten om min egen vattenkonsumtion. Jag kommer nog att bli lite bättre på att inte slösa. För tänk. Vi spolar i våra toaletter med dricksvatten. Det är egentligen helt sjukt.

Just nu är jag tacksam för regnet som fortsätter komma, för då blir regntunnan full och vattnet kommer till användning till annat än att vattna rabatter.

Och det är skönt att gråta i regn.

 

Annika M

23 augusti 2012 10:11

KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAMMMMMMMM!!!!!

 

Adina

23 augusti 2012 10:12

Kloka kvinna. Små steg och alla tankar hos dig. <3

http://adilovan.wordpress.com

 

Gyllyan

23 augusti 2012 10:23

Vilket tur att dina barn har just dig som mamma,dom kommer vara väl rustade för alla motgångar som kommer komma i framtiden. För det är ju det som det innebär att vara vuxen.
Kram!

 

din ex granne

23 augusti 2012 21:58

Hej underbara ex granne! Sänder mina tankar till er, tänk så mycket som händer er. Ni finns i mina tankar .... Kramar till er alla!!

 

Veronica/Edvina

25 augusti 2012 07:47

Klart du ska va öppen o ärlig med dina känslor. klart man får gråta o fräsa framför sina barn.
Hoppas innerligt att du hittar styrkan inuti dig så du kan behålla ditt underbara hus som ju kommer bli underbart igen....så småningom...
Styrkekram till er alla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...