Inlägg publicerade under kategorin äggdonation

Av M - 24 juni 2010 12:19

Vid min förra äggdonation så blev jag tillfrågad av min ena läkare ifall jag var intresserad av att bli kontaktad av presschefen för Akademiska och prata om äggdonationer.

Ja visst, svarade jag direkt. Kändes varmt inombords att läkaren hade tänkt på just lilla mig.

Så förra veckan ringde presschefen upp mig och bokade in ett möte till nästa vecka. Både gällande att vara med på Akademiskas hemsida (?) och att synas i andra medier.

Och i förrgår så ringde  UNT upp mig...

Vi bokade en tid till idag och HIMMEL så nervös jag var minuterna innan de kom.

Nu har jag precis blivit intervjuad och fotograferad och har hämtat Underbaringarna som varit och busat med mormor och morfar.

Reportaget bör komma inom de närmaste dagarna enligt reportern och det känns sååååååååååååå läskigt pirrigt!!!

Tänk om jag inte fick med allt det positiva jag vill belysa?

Tänk om jag inte inspirerar till fler äggdonatorer?

Och så egotanken: tänk om jag inte blir bra på bilden?

Hihi.

Måste ju bara skratta åt mig själv gällande den sista tanken, men den kan inte hjälpas. Det är ju alltid trevligast att se bra ut på bild, när det gäller en tidning som når ut till så många...


NU: släpper jag alla "inte"-tankar (nu har jag ju fått lufta dem, då kan de flyga sin kos) och istället tänka på allt det positiva med att synas och få göra min röst hörd och att jag visst kommer att inspirera. Och har jag bara inspirerat en enda människa till att donera eller att sprida ordet vidare, då är jag nöjd.

Jag hoppas och önskar så mycket att det skall leda till att fler vill donera ägg!!!

För kanske blir det inte något barn av mina ägg. 

Men kan min erfarenhet av donationerna och mina ord och mitt engagemang leda till att någon annan donerar och att det då blir barn, då har jag lyckats ändå.


Dags att pussa och krama på mina Underbaringar!!!

Tjingeling

Av M - 5 maj 2010 20:20

Efterkontroll igår.

Efter äggdonationen.

Inga besked gällande mottagarna.

Vilket känns nervöst.

Men med mig var det bara bra.

Så bra att jag den 12 maj skall börja spraya igen!

Wiiiiiiiiiiiiie!

Egentligen så bör man vänta en månad eller så, innan man påbörjar en ny process. Men både läkaren och barnmorskan bedömde att det inte var något att tveka på (allt såg så bra ut och jag mådde ju så bra förra omgången) så det är bara att tuta och köra.

Vilket känns superskoj.

Då slipper jag vänta ända till hösten också, för då hinner jag donera innan avdelningen stänger för sommaren.

I juni blir det äggplock om processen går som den skall.

Yes yes yes!

Jag skall få testa ett annat hormonpreparat den här gången.

Inget bök med att blanda och mixa som med Menopuren, utan nu är det färdiga sprutor med Puregon. Spännande att få testa något nytt!

Och så är det kanske värdefullt för dem att se hur en och samma donator reagerar på olika slags hormonpreparat.


En gråtdag i övrigt (jobbstrul och a-kassebök).

Och Tvåan är krasslig. Febrig, hostig och hängig.

Trean har lite kladd i ögat. Igen.

Och Ettan känner sig febrig och klagade på illamående nu på kvällen. Vit som ett lakan i ansiktet.

Så jag antar att nattens planer är klara...

Och jag som skall iväg på Riksförbundet Hem och Skolas Fullmäktigemöte i helgen.


(Men tänk. Att trots alla sjukor - vi som nästan aldrig varit sjuka annars - ända sedan i höstas. När alla kräks samtidigt eller hostar lungorna ur sig och en månad kan bestå av bara VAB-dagar. När det liksom är som allra mest kaos. Då känner jag den där längtan efter en liten Fyran så himla starkt. Danmark hade jag ju planerat till början på sommaren. Nu blir det äggdonation istället till att börja med. Men sen... Hihi.)



Av M - 13 april 2010 13:26

Jippie och HURRA!!!

Det fanns ägg!

Så.

Nu är jag plockad och klar.

Proceduren gick smidigt och jag tyckte knappt att det kändes.

Sköterskan var duktig på att pumpa in smärtstillande i armen också i och för sig haha.

Det är nu efteråt som det molar och värker när bedövningen släpper.


Efteråt, ja.

Med filten över huvudet inne på rummet.

Började plötsligt tårarna att rinna i strida strömmar.

Glädje över äggen.

Nervositet över att de inte skall duga.

Tomhet över att den långa resan nu är över.

Hormoner på fri fot i en känslosam kropp och sinne.

Anspänning som släppte.

Och så smärtstillande och lugnande medicin på det.

Som gjort för en gråtattack.

Lät det komma.

Och blev tröstad av fina goa sköterskorna och läkaren.

TACK!


Nu är jag hemma.

Skulle kunna och behöva sova i många timmar.

Men jag vilar.

Här eller i soffan.

Innan det är dags att hämta Underbaringarna.

De får vara en stund till på förskolan.

Trots att jag redan är hemma.

Behöver samla mig.


Inuti.

Hjärtat.

Känner jag mig glad.

Tänk om...

Kanske får några äran att bli föräldrar, tack vare mina små ägg.

Det är svindlande.

Lyckligt.

Men känslorna bränner i halsen och bakom ögonen.

De där andra.

Av melankoli, trötthet, ledsenhet. Och ensamhet.


Nu är det klart.

Och det känns tomt.

Men glädjefyllt och tacksamt.


Hurra för mina ägg!

Hurra för mig!


(fast det är inte riktigt klart. På tisdag skall jag tillbaks, för då skall de knipsa bort ytterligare en bit av livmoderslemhinnan för den studie jag är med i. Hihi än släpper jag inte taget.)


***


kl 14.04


Och nu när det smärtstillande börjar sluta verka.

Då tänker jag på den ynka lilla ENDA Citodontablett som ligger i väskan.

Jag kanske inte skulle ha sagt att jag är bra på att bita ihop när det gör ont?!

Ibland så undrar jag vad jag tänker med egentligen...

Av M - 12 april 2010 20:34

Imorgon smäller det.

Och jag sitter och skriver brev till en ung vuxen.

Arton år framåt i tiden.

Så svårt.

Samtidigt så enkelt.

Och jag kan inte låta bli att undra om jag jinxar lyckan om jag skriver det redan nu.

Men det känns viktigt för mig.

Imorgon blir det renskrivet.

För hand.

Och igenkysst kuvert.

Larvigt kanske.

Men lite stort känns det, även inuti mig.


Jag hade mardrömmar natten till idag.

Att äggblåsa efter äggblåsa smällde och punkterades och inget fanns där.

Som en ballong.

Där luften pyser ut och alla tomma mjuka såpbubbleskal hamnade i diskhon.

I mitt kök.

Jo, ett ägg fanns där.

Jag hörde en läkare säga det.

Men det ägget försvann ner i slasken och avfall tömdes ovanpå och sedan var det borta. 


Inatt tror jag inte att jag kommer att sova alls.

PIRR PIRR PIRR!!!


Och så vill jag säga HIPP HIPP HURRA och världens största GRATTIS till lillasyster/moster som fyller TRETTIO år idag!

(lugn, jag tänker inte kalla dig för tant något mer... Inte i dag i alla fall hehe)

Vi avbokade dock att komma på kalaset.

FÖRLÅT!

För lite tid hemma efter jobb och hämtningar.

För halvkrassliga och trötta Barn.

Och en Mamma som är nervös och pirrig inför imorgon och rädd att inte vakna av väckarklockan...

Vi kommer med paket och fika en annan dag, jag lovar.

Vi älskar Dig, E!!!

Puss puss

Av M - 10 april 2010 07:31

Ikväll är det dags för den sista injektionen med Menopur.

Knasiga jag känner att jag kommer att sakna det.

Haha är jag knäpp, eller är jag knäpp?!


I alla fall så beslutade jag mig för att dokumentera processen igår, så här följer lite bilder som beskriver vad jag har pysslat med den senaste veckan och lite till.


Och om du som läser är känslig för sprutor och nålar och sånt, så skall du nog sluta läsa.

Nu.

Fast först en liten bild på påskmålad Tvåan från förra veckan.

  

Och Ettan som påskkhare.

  


Nu så.

Dags att börja.

Blandningsvätska, behållare med hormonpulver (blått lock), spruta, blandningskanyl och injektionskanyl:

  

Dags att suga upp blandningsvätskan. Jag har brutit av toppen av ampullen med en ampullbrytare.

  

Av med det blå locket på hormonbehållaren, ner med blandningskanylen och så sprutas vätskan ner i behållaren. Pulvret löses upp på mindre än en sekund.

Sedan är det dags att dra ner all vätska i sprutan.   

Alla tre behållarna blandas och sugs ner i sprutan.

  

Byte av kanyl och dags att slå bort luftbubblor som kan finnas i  sprutan.

  

Ett, två, tre. Stick!

(Ettan agerade fotograf)

  

Den tömda sprutan.

  

Och så en dos nässpray efteråt.

  


Klart och färdigt!

Jupp, så går det till.

Av M - 8 april 2010 17:26

Dagens status (dag 8 med sprutor):

14 äggblåsor totalt.

Flest och störst på vänster sida och det är där jag känner av min ägglossning som allra bäst i vanliga fall.

1 stycken på 18 mm

3 stycken på 15-17 mm

5 stycken på 10 mm cirkus

5 stycken mindre


Det är fem dagar kvar till plock, vilket innebär att varje äggblåsa kommer att växa drygt 10 mm till.

Sedan kommer det ju säkert inte att bli ägg i varenda äggblåsa.

Speciellt med Menopuren så sade min läkare idag, att den medicinen kanske inte ger lika många ägg som andra hormonpreparat. Men att det istället kan bli bättre kvalitet på de ägg som blir.

Och det är ju det som är huvudsaken.

Men jag blev i alla fall glatt och positivt överraskad över antalet äggblåsor. Jag trodde att det skulle bli mycket färre med tanke på min ålder...

Läkaren sade att de blåsor som växer sig alltför stora innan plock, de blir det inget av.

Men att det här såg ut att kunna bli riktigt bra.

Med storlek och tajming med plock och allt.

Najs!

Och hur pirrigt som helst!


Lördag kväll blir sista dag med MenoPurspruta.

Söndagkväll tar jag Ovitrelle (spruta för ägglossning).

Och tisdag morgon skall jag infinna mig på Reproduktionscentrum, Akademiska Sjukhuset, där jag skall plockas. Yes yes yes!!!

Min enda noja just nu, är dels att det inte skall finnas ägg i äggblåsorna.

Men även att jag skall släppa äggen INNAN de hinner plocka dem.

Men jag litar på att de vet vad de gör när de sätter datum.


Och så fick jag ju lite till att klura på.

IFALL det finns ägg i blåsorna och IFALL de är fina och IFALL att de funkar.

Då har jag klurat på att kanske försöka hinna donera en gång till innan jag fyller 36...

(och har jag en gång tänkt en tanke, då är det stört när omöjligt att tänka bort den... Jag känner mig själv.)

Vilket stör mina egna Danmarksplaner med tanke på SGI och andra ganska så viktiga, praktiska saker nu då jag är arbetssökande och bara timvikar.

Jag hade i så fall velat köra på så fort det bara går med nästa äggdonation (och när det fungerar rent fysiskt, så ingenting blir knas med kroppen förstås), men med sommarstängt på enheten så blir det ändå inte förrän till hösten.

Jag har ju mått så himla bra under den här resan, så att INTE donera en gång till om det visar sig att mina ägg är dugliga, det känns heltokigt...

Jaja, det tål att tänkas på.

Och jag behöver egentligen inte tänka på det alls just nu.

Inte förrän efter att tisdagen är överstånden och närmaste tiden därefter  som visar hur det går med mina ägg.

Så jag släpper den tanken för stunden. (tror jag hihi)



Av M - 3 april 2010 08:21

Herr Påskhare var här i natt och lade ägg i vår trädgård.

Hmm.

Många absurditeter i den meningen.

Fast.

Måntro om han också varit inne i äggdonationskarusellen?!

Fast som ensamstående är det ju inte tillåtet i Sverige.

Kanske att han har en annan herr eller fru Påskhare hemmavid?


I alla fall så blev Smågrynen nöjda och glada.

Och jobbar på att bli så sockerstinna som det går.


För övrigt så klurar jag på om det är hormonpå/avslaget som gör att jag både då och nu fått jordens munsår?

För under natten så har det brutit ut. Ett stort ett. På överläppen den här gången.

Förra gången det begav sig var i samband med spraystart och då var det underläppen som råkade illa ut.

Och jag säger bara neeeeeeeeeeeej, jag vill inte.

Jag behöver ju bli fotograferad i dagarna. Till något mycket speciellt. Och jag vill inte ha munsår nu!!!

Kanske att jag kan få tag på en laserpekare på stan idag (har fått det tipset av en go tjejkompis), men jag tror tyvärr att det är för sent för det. Pirrkänslan under huden är över för länge sedan och blåsan blir bara större och större för var minut. Aj!

Av M - 2 april 2010 07:10

De två Minsta ville aldrig somna igår, så jag låg där i sängen och vred mig tills det blev tillfälle att gå ner och blanda till medicinen.

Väl sittandes med sprutan i handen, så vaknade Trean till, så jag tog med mig hela rasket upp till sängen.

När hon hade somnat och det var dags att sticka så blev jag med ens så  himla nervös, så jag tänkte att det här kommer aldrig att gå. Och jag började rota i neccessären efter nån slags bedövningssalva.

Fast sedan kom jag till sans och tänkte att, det här fixar väl jag?!

Och så stack jag in nålen.

Klart och färdigt och lätt som en plätt när det väl kom till kritan!


Så, nu är första injektionen gjord och det har börjat på riktigt.

Känns bara så himla härligt!!!


Skapa flashcards