Alltså.

Det här är helt otroligt.

Jag har en bio-pappa.

Sedan jag var 3,5 år så har dock min nya pappa bott med mig och min mor. Med honom så har min mor fyra barn och jag är äldst av alla fem syskon.

Det året jag fyllde 15 så fick jag även en lillebror på min bio-pappas sida. Och jag fick hålla min lillebror i kyrkan när han döptes. Det är det första - och enda - kortet jag har på min bror. Och vi har aldrig träffats sedan dess.

Han har dock funnits i mina tankar under alla de tjugo åren som har gått sedan dess. Alltid när någon har frågat hur många syskon jag har, så har jag inkluderat C och min yngsta lillasyster M som min bio-pappa har fått med ytterligare en kvinna.

Senaste gången min bio-far var här och hälsade på (vi har setts väldigt sporadiskt genom åren) så fick jag äntligen tummen ur och frågade efter C's adress. Det har liksom aldrig varit läge tidigare (på grund av vissa omständigheter som jag inte tänker gå in på här), men nu så vågade jag äntligen. Tiden var mogen. Och jag fick adressen. Men jag skrev inte. Adressen har legat i köket och bara väntat.

Så igår så fick jag ett infall.

Min lillebror här hos mor är snart 18 och häckar på Facebook.

Och en tanke planterades i min skalle.

Hmmm kanske att min andra lillebror också gör det?! Han är ju i alla fall tjugo...

Jag sökte på hans namn och fick upp en 15-20 olika förslag. Men inget passade in när jag sökte på den bostadsort som jag hade fått av vår bio-pappa.

Tänkte ett tag att jag ändå skulle skriva ett slags standardmail och fråga varenda en av killarna, men jag avvecklade den tanken. Åtminstone för stunden. Trött var jag och läggdags hade det blivit för länge sedan.

Men då...

För att förtydliga lite.

Jag har den här bilden som presentationsbild.

Och vad såg jag plötsligt?!

Jo, en bild på en kille som gapade mot kameran och visade hela tungan.

Pirr i magen.

Magkänsla.

Jag tog en rövare och skrev till honom...

Att det med tanke på hans presentationsbild, inte vore helt knasigt om vi vore syskon...

Inatt hade jag fått svar och efter diverse mail så gissa vad: det är min lillebror!!!

Haha helt otroligt.

Vad är oddsen liksom?!

Att vi båda har samma slags presentationsbild och tack vare det så kände jag att jag bara måste skriva och så var det han?!

Helt fantastiskt!!!

Wiiiiiiiiiiiiiie jag har hittat min lillebror!!!

Och han blev morbror till tre Busråttor i ett slag. Hehe.

 

/Anitha

22 september 2009 18:10

Åååh, vad häftigt! Ja, jag vet ju precis hur det känns, har ju också hittat flera av mina syskon på liknande sätt.
GRATTIS! :-D

Kram!

http://aurora-borealis.bloggagratis.se

 

Kerstin

22 september 2009 20:35

Men åhhh vad kul! Jätte roligt och spännande!! :-)
Och vad lustigt med era "räcka-ut-tungan" bilder! :-)
Lycka till och jag hoppas kontakten flyter på och blir bra!
Kram på dig vännen!

 

Lycke

22 september 2009 20:55

Men guuuu..vad kul!!!!!! Vilken grej! du kan ju nästan skriva en bok på detta vettja...helt fantastiskt att du fann honom på minen, hihiiii..., och vad alldeles underbart - blir alldeles rörd här där jag sitter och skriver och önskar plötsligt jag hade fler syskon än ett...!!!

Tack för din goa kommentar om karassen...det värmer i höstrusket...

Kramhögar Lycke

http://till-vidas-ara.blogspot.com

 

Åsa

22 september 2009 21:14

Guu vilken story! Härligt, sjutton va pirrig ja blir då!!! häärligt!!!

 

annkan

22 september 2009 22:57

Tjohooo, vad roligt!!
GRATTIS till dig!! Och till honom - och dina barn såklart. :-)
Så fräckt att ni hade samma typ av pres.bild Läckert ju!

Kram!

http://annkan.bloggplatsen.se

 

Anna-Lena

22 september 2009 23:17

Åh, vad roligt.
Bor han nära?
Ska ni ses?

 

PetraM

23 september 2009 17:50

Ha ha coolt!!! Världen är allt bra liten ibland...

http://insideofpetrashead.blogg.se

 

Lotta

27 september 2009 10:17

Underbart! Vad roligt!!! Ihhh :-D

Min tunga är mycket bättre, det går åt rätt håll i allafall.

http://palequeen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...