Jag hade tänkt blogga om en sak.

Men så kom jag på att diverse människor som jag faktiskt känner och träffar i verkliga livet läser den här bloggen. Såsom mor, systrar, brorsor, familj, släkt, ex, dejtingobjekt och så vidare.

Och då kanske det inte är så himlans skoj att hänga ut sin kropp med diverse drifter och biologiska fenomen.

Antingen kommer jag att bli dödligt generad nästa gång jag kommer hem till föräldrarna eller också kommer jag att skrämma iväg alla framtida dejting"offer" för all framtid. (men mer om det sedan).

Men sen tänkte jag en vända till.

Jag bloggar helt öppet och fritt om mina tankar och känslor kring barn, familj, äggdonation och allt sånt.

Tankar och känslor som är högst privata och verkligen från mitt innersta.

Och det tvekar jag inte om.

Men jag tvekar om att blogga om min fysiska kropp och dess funktion?!

Helknasigt egentligen.

Jag kan ju inte rå för att jag är en människa.

Och en människa har en kropp.

(Haha big surprise.)

Och kroppar fungerar i stort sett likadant för de allra flesta som är av samma kön som en själv.

Och jag är ju då en människa av kvinnligt kön.

En människa av kvinnligt kön i fertil ålder dessutom.

Så, here it goes.

Jag finner det märkligt hur väl jag känner min kropp.

Det fascinerar mig.

Min kropp fascinerar mig.

För varje Barn så märker jag även hur min kropp blir mer och mer fininställd.

Som ett känsligt instrument.

Jag behöver bara lyssna och höra vad kroppen min säger åt mig, så vet jag exakt hur det ligger till.

Jag kan känna när det är dags för ägglossning.

Jag kan känna när ägget lossar och från vilken äggstock.

Jag kan känna när det är dags för mens och hur min kropp reagerar då.

Smärtan och symptomen har även ökat ju fler Barn jag har fått och ju äldre jag har blivit.

(Så mycket för informationen på sexualkunskapen i skolan, där jag fick lära mig att efter första barnet så försvinner/minskar all eventuell menssmärta. Ha, säger jag bara! För mig har det varit precis tvärsom. Fast å andra sidan, varför skulle jag följa strömmen i det fallet, när jag inte gör det annars?!)

Men även det här med dejtinglusten som så där helt appropå föll över mig för ett par veckor sedan.

Från att ha haft NOLL zipp zero lust att ens träffa en karl på en sisådär 1 år och nio månader... så blev jag hux flux redo att hångla upp närmaste vuxna människa av manligt (ingen kvinna den här gången, tack) kön som steg innanför dörren.

Och bara ett par kvällar senare, när jag satt och tittade på tv, så kände jag bara: "Åh, jag skulle vilja kyssa andan ur xx/någon/vem som helst".

...och DÅ plingade det en klocka i skallen (icke på dörren)...

"Ahaaaaaaaaaaaaaaa, jag uuuuuuuundrar jag".

Så.

Jag tog ett test. (ett ägglossningstest)

Och mycket riktigt - fullt utslag!!!

Haha vad ger ni mig för det? (alla mammor, systrar, släktingar, ex och framtida dejtingpersoner).

Är inte min kropp finurlig, så säg?

Ursprunglig, primitiv, biologisk, radarn inställd på fortplantning...

Det är ta mig sjutton HELHÄFTIGT att läsa sin kropp och vilka signaler den faktiskt sänder och vid vilken tidpunkt den sänder dem.

Min kropp är COOL!!!

Imorgon skall jag i alla fall ringa till Ackis och prata med de på Reproduktionsenheten för att se vad de säger om när processen kan tänkas dra igång.

För i helgen kom mensen - exakt två veckor efter ägglossningen. Jippie!!!

Då blir det hormoner i spray och sprutform i en månad och vad jag jag hoppas och önskar: i slutänden en hoper fina ägg till ett par barnlängtande familjer.

...och ännu en gång tänker jag tanken att jag kanske skall hemligstämpla det här inlägget...

Och ännu en gång så tänker jag att nej, det skall jag inte.

För jag tänker inte fortsätta att vara generad över min kropp.

Min kropp är stark, ursprunglig, livgivande och biologisk.

Attans, vad den är BRA!

...åter till Lego Star Wars på PS2...

Jag har en väldigt duktig lärare i min Ettan där.

Godhjärtad och berömmande, även om jag får utstå en hel del stönanden och suckanden när jag inte följer med så snabbt som han vill. Eller ramlar ner. Eller skjuter honom istället för fienden. Eller tar de pengar som han tänkte ta. Eller... *Fniss*

Nu sover han dock, så nu är det dags att stinka i spelet igen.

(fördet är nog bäst att öva lite, ty banan ikväll var icke nådig mot en Mor som knappt rört en handkontroll sedan Nintendo 64:as dagar... om ens då.)

Natti!

...och om ni undrar varför det kommer en hel roman just ikväll, så är det för att jag är hög på godis och knäck och förtvivlat försöker förtränga att min lilla lilla lilla Trea blir en STOR Tjej imorgon. Inskolningssamtal på förskolan stundar.

*Suck och ångest och VAD skall jag göra de tre timmar per dag som jag är helt utan Barn sen?!*

 

/Anitha

17 januari 2010 21:59

Ja! Och Mmmmm. Och precis så!

Ja. Ungefär så lät det i mitt huvud när jag läste det här. Medhåll och igenkänning över hela linjen liksom.

Det är hur coolt som helst att vara kvinna! Och synd om männen som inte är det ;P

Inskolningssamtal, ja...känns lite som det är vad jag kommer ha igen imorgon, när minstingen ska återvända till dagis för första gången på en månad. Jag önskar SÅ att han bara kunde sluta där. Inte för att det är något fel på dagiset - de är jättebra - men jag vill ju helst ha honom med mig. Och han vill helst vara med mig. Och då känns ju allt annat naturvidrigt. Blä.

Hoppas ändå Tösen gillar att vara på dagis...det gör det ju lite lättare att lämna dem där, även om det nu "bara" är för tre timmar.

Kram!

http://aurora-borealis.bloggagratis.se

 

soniaP

18 januari 2010 22:28

Vad som är hel coolt är ju hur väl du känner din kropp och hur du bejakar den och hyllar den! Fantastiskt!

http://salaallehanda.com/bloggar/hantihuddunge

 

Isabel

19 januari 2010 13:19

Haha! Jag har nickat mig igenkännande genom hela ditt inlägg, det där med att vilja hoppa på första bästa karl i samband med ägglossning känner jag så otroligt igen! Likadant vilken äggstock ägget släpper ifrån. Hihi! Nu hoppas jag bara att det ska vilja ta sig också.

Sedan en stor eloge till dig som tänker donera! Jag hade aldrig kunnat tro att vi ev skulle hamna på redpoduktionscentrum, det är tufft och udnerlättas otroligt av vänliga själar som du när man inte kan själva!

http://issapissastankar.blogg.se

 

Magdalena

22 januari 2010 00:00

Ja, det är ascoolt! Min kropp är lika cool den - bortsett från ryggskott. ;-) Hihi, fick lust att berättar hur coolt det funkar med en annan kropp i min närhet, men det blev kanske lite väl närgånget i en bloggkommentar!

Häftigt med äggdonation!

 

Morgana

22 januari 2010 08:38

Anitha: ja, visst är det faktiskt lite synd om dem. Så mycket fantastiskt som de inte kan få uppleva rent kroppsligt.
Hittills så har det gått jättebra med inskolningen. Det är nog mer en inskolning för mig än för henne ;-)

SoniaP: tackelitack :-)

Isabel: Hoppas att det ordnar sig för er och att M blir frisk helt!!!

Magdalena: Du får nog lov att ta och maila mig privat, för nu blev jag ju mer än lovligt nyfiken hihi ;-)

 

C

31 mars 2010 19:58

Det är inte bara männen som inte får uppleva det där i att känna sin kropp. Själv vet jag egentligen inte om jag nånsin har haft någon ägglossning. Har i alla fall aldrig haft regelbunden mens, aldrig vetat när den ska komma och definitivt inte känt någon ägglossning. Mens är nåt som kommer med en så där 1-20 veckors mellanrum och däremellan ingenting, förutom mensfrihet.

Så även jag är avundsjuk. Och ofantligt fascinerad över att det faktiskt kan fungera så. Att det kan vara regelbundet. Att en person kan ha sån koll på sin kropp. Skithäftigt!

Nåt annat som är skithäftigt är äggdonation. Way to go!

http://www.attlangtabarn.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...