Nähej.

Någon resurspedagog bidde det inte av mig.

Inte den här gången i alla fall.

Men det gjorde inte så mycket.

Jag märkte att det nog inte var något för mig, när jag var på interjvun. Spännande och utmanande, javisst. Men jag hade alldeles för lite kunskap och erfarenhet för just det jobbet, det kände jag.

Så jag blev inte så förvånad när rektorn ringde igår.

Det var dock kul att höra att jag hade imponerat på intervjun.

...fast det hade ju varit ännu mer najs att själv få vara den som tackade nej...*L*

Men jag är inte nedslagen ännu.

Det var bara ett nej.

Bara ett jobb. Med lite knökigt att pendla till.

Så, det känns faktiskt som en viss lättnad.

Veckan efter sportlovet så skall jag få börja gå dubbelt på en daglig verksamhet inom LSS. Här på orten. En minuts promenad hemifrån. Och en halv minut från förskolan. Kan det bli bättre?!

DET ser jag riktigt mycket fram emot.

Nu skall jag ta mig en till kopp varm choklad.

Så får vi se vad den här lördagen för med sig...

 

Happy

13 februari 2010 11:41

Det är rätta takter. Det gäller att följa med i det som händer och inte göra motstånd. Härligt :-) Hoppas du får en fin helg!!!

http://happyontheway.blogspot.com

 

Helen

14 februari 2010 18:06

Bra att du känner så men jag är inte enig med dig i erfarenhetsfrågan =)
De som varit bäst med Gyril har faktiskt varit de som haft känslan och engagemanget men inte förskollärarutbildning.
Så du hade dugt som du är

 

Frida

16 februari 2010 21:20

Men vad roligt! Helt perfekt med ett jobb på orten för dig ju! Hoppas du kommer att trivas och att det blir precis lagom mycke jobb. På fredag får jag veta om jag ska jobba nästa vecka också. Om inte kanske vi hinner med lite fika/lek/pulka kanske.

 

Frida

20 februari 2010 22:12

Den jag viarierat för kommer tillbaka på måndag för att testa jobba. Funkar det inte så är jag nog tillbaka på tisdag igen. Har haft en släng av magsjukan här nu, så vi törs inte leka riktigt än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...