Och idag fick jag det hemskickat.

Svart på vitt.

En förteckning från Landstingsfullmäktige i Uppsala.

Där det står att jag är vald till nämndeman i Förvaltningsrätten (fd Länsrätten) för 2011-2014.

Yes vad intressant och roligt det skall bli!

Idag.

Alldeles nyss.

Så fick jag ångest.

En sån där som får det att krypa i hela kroppen och jag mådde nästan illa och jag kunde inte förstå hur jag kunde. Gå på köphetsen. Julhetsen. Igen.

Jag älskar julen.

Stämningen, ljusen, myset, maten, stöket, granen och förvisso även den där lilla udden av stress.

Men alldeles nyss.

Så satt jag och slog in julklappar.

Och då sköljde ångesten över mig.

Inte så mycket att julklapparna kostat.

Utan att jag inte hade lagt de pengarna på till exempel Rädda Barnen eller någon annan hjälporganisation istället.

Det känns så fruktansvärt onödigt att lägga en massa pengar på grejer som kanske ändå inte används eller uppskattas.

Det är slöseri med båda mina knappa resurser, resurser till vår omvärld och medmänniskor och ett enormt  miljöslöseri.

Inte för att jag inte vill glädja eller är snål.

Utan för att jag tycker att jag kan glädja på andra sätt, som även kan göra en skillnad i världen.

Jag försökte köra ett nytt koncept för några år sedan.

(hehe faktum är att jag ännu tidigare bojkottat julen totalt fyra år på raken, men det hängde inte samman med det nya konceptet jag beskriver här).

För varje vuxen jag skulle ha köpt julklappar åt så bestämde jag en viss summa pengar, och så betalde jag in den summan till Röda Korset istället.

Men jag vet inte.

Det kändes inte som att det uppskattades. Eller det gjorde det väl. Men äsch... kanske var det helt enkelt mina egna förväntningar på att man "skall" ge presenter tillbaks för annars blir det orättvist, som gjorde att jag gav upp det redan julen därpå.

Inte heller är det lätt att ensam bryta traditioner som funnits sedan "urminnes tider" i familjen...

Men det är ju som med allt annat.

Jag kan inte (har definitivt inte rätt att) förändra någon annan. Jag kan bara förändra mig själv.

Och alla blir saliga på sin tro och jag vill verkligen inte skriva någon på näsan.

Men NU har jag bestämt mig.

Och även om jag faktiskt har god lust att riva upp alla paketpapper och lämna tillbaka allt på studs och sedan skänka iväg pengar till Unicef istället, så tänker jag låta det vara så här i år. I år får det bli julklappar som vanligt och jag får försöka trycka ner den här malande ångesten.

MEN från och med nästa år - och ni familj och släkt som eventuellt läser det här, nu har även ni fått den informationen - så kommer jag INTE att köpa julklappar till någon vuxen i familjen/släkten.

Det spelar ingen roll om ingen mer i familjen/släkten hakar på. JAG tänker INTE köpa julklappar och jag hoppas att det respekteras att jag helst inte vill ha några heller.

Istället så kommer jag att sätta in pengar till någon organisation och vara med och skapa en förändring (förbättring) istället för att vara en medverkan i konsumtionshetsen.

Det är ju dock så mysigt att ge, så lite egenpysslat hantverk eller foton på Barnen med hemmafixade ramar och så vidare, kanske kan slinka med i julklappssäcken. Men då är det verkligen återbruk som gäller!

Barnen (mina och andras) kommer dock att få julklappar som vanligt.

Men i så stor utsträckning det bara går, så kommer jag att försöka ordna det via loppisar och second hand och återbruk. (vilket det redan nu till stor del är. Jag har nämligen Underbaringar som älskar att gå på loppis och definitivt inte bryr sig om saker är nya eller inte)

Haha det här låter säkert helt knas för många av er som läser.

För jag vet så många bland mina vänner som för läääänge sedan har slutat köpa julklappar till övriga vuxna och bara handlar till barnen. Vilket vore sååå himla skönt.

Jag vet dock att mina åsikter ( i hur jag hädanefter kommer att agera ifråga om julklappsinköp) inte helt och fullt delas av alla som jag brukar fira jul med. Och det respekterar jag verkligen. 

Därför så hoppas jag att mitt ställningsstagande då också kommer att respekteras i sin tur.

För JAG tänker alltså inte bidra till köphetsen något mer.

Själv så vill jag göra annorlunda.

Och jag hoppas att det uppskattas.

Så, nu känns det bättre.

Att ha en plan. Nerskriven. Och att allt bara kan bli och göras bättre från och med nu.

Punkt.