Dagar går.

Fyllda av tankar och känslor.

Glömmer att jag kan blogga och skriver annanstans som inte går att kopiera in. Gaaah denna teknik som sätter upp de största hindren för att skriva, men även ger möjligheten att skriva. Tudelat. Som allt annat.

Allt eller inget. Tydligen.

Och jag är också allt eller inget. Mörker och ljus. Och allting däremellan. Med åldern kommer nyanserna i vardagen medan saker som verkligen är ytterligheter utkristalliseras och blir än tydligare. Och viktigare.

Det förflutna hinner ikapp nutiden på en sekund och jag försöker värja mig från allt det väcker upp. Lönlöst, det vet jag nog. Tankarna väcktes redan i höstas när nutiden påminde så mycket om dåtid fast i nytappning. Kryptiskt jag vet och frågan är om jag själv ens kommer att förstå om bara något år. Kanske förklarar jag närmare i ett låst inlägg.        

Jobbdagen är snart slut. Jag försöker hålla god min och i själva jobbet är det helt fantastiskt. Det är den där andra biten som fortfarande stör och rubbar balansen. Nåja det lägger sig väl.

 

AniLove

16 april 2020 19:57

Det lägger sig, men jag hoppas det går snabbare än nu. Snabbare än kvickt. Att det innan du vet ordet av bara är en flyktig tanke om något som hände i förbigående en gång. <3

http://https://anilovescandinavia.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...