Sovrummet var laddat med handdukar, kräksbunkar och allehanda torkting.

Men se, det blev en kräkfri natt.

Jippie!!!

Nu dricker jag varm choklad (eller DRACK, för kära lilla Trean har snott min tömda kopp och sitter och slurpar i sig det gottaste på botten...) och stickar. Nånting. Säger inte vad. En viss blivande-kusin-mamma läser den här bloggen haha.

Dagens planer var att gå på Beredningsmöte (och det var äntligen förlagt till orten - granne med förskolan!), men de planerna blev ju av förklarliga skäl reviderade.

Vad dagen därför kommer att föra med sig har jag ingen aning om.

En vanlig tisdag, antar jag.

Eller en ovanlig sådan.

Vi får väl se.

Igår kväll anlände den.

Kräksjukan.

Jag borde ha anat något, då Ettan efter kvällstandborstningen kom och sade att "jag tror att jag nog måste  vara hemma från skolan imorgon, för jag fick kräks i munnen men svalde ner det."

Jag trodde dock att det bara hade varit en rap eller något och tänkte inte mer på det.

Efter lite godismumsande i min ensamhet på nedervåningen så gjorde jag mina Underbaringar sällskap i stora sängen.

Samsovning i kubik och kvadrat, för även Ettan har de senaste nätterna börjat kampera i stora sängen. Mysigt att sova alla tillsammans, jue.

Och Ettan har placerat sig allra längst in mot väggen.

Låg och halvtittade på en gammal film.

Började precis slumra till.

Då hörde jag hur Ettan började hosta.

Och då klack det till i mig.

Nu kommer det!

Jag for upp på en halv sekund, men hade inte en chans...

Två täcken, två kuddar, kläder, lakan, matta och golv. Allt blev nerspytt på några sekunder.

Stackars Ettan!!!

Hugaligen vad jag tyckte synd om honom!!!

Jag stoppade ner honom i ett varmt bad, medan jag startade operation sängsanering. Och golvsanering.

Blä blä blä!!!

Inte förrän ett ansenligt antal fönstersprayssprutningar senare, kunde jag ta hand om den bit av middagen som hade hamnat på sovrumsgolvet.

Jag har kräkfobi, men lyckas oftast samla ihop mig oförklarligt väl när Ungarna kräks.

(börjar jag själv hulka däremot, då är jag övertygad om att jag skall dö. Allra minst.)

Men den doften från golvet igår...

Låt mig säga så här:

Det kommer att dröja en lååååååååång tid (för att inte säga en evighet) innan det serveras spagetti med vegobaconsås här i huset.

Den rätten var inte vidare fräsch som idisslad version, nämligen.

Ytterligare en omgång kom när han låg väl nerbäddad i sin egna säng, så plussa på ett täcke och lite lakan och kuddar så har ni nattens skörd av tvätt.

Nu har jag ringt runt till alla förskoleavdelningar och skolan och sagt att ingen slipper ut ur detta huset innan tidigast onsdag.

Undrar vem som står näst på tur?!

Just idag undrar jag och Ungarna om kommande kusinen är en punktlig bebis eller inte.

Bröllop på Slottet och drygt nio månader senare beräknad födelsedag på Alla Hjärtans Dag. Kan det bli mer sagoboksromantiskt?

Vi firar kärlekssöndag med hjärtamuffins och rosaprickiga formar.

Rosa och silver.

Städar lite också.

Böcker skall inte bo under soffor.

Om de inte trivs där, förstås?

Mina Underbaringar kanske vet något som jag inte vet hihi.

Nähej.

Någon resurspedagog bidde det inte av mig.

Inte den här gången i alla fall.

Men det gjorde inte så mycket.

Jag märkte att det nog inte var något för mig, när jag var på interjvun. Spännande och utmanande, javisst. Men jag hade alldeles för lite kunskap och erfarenhet för just det jobbet, det kände jag.

Så jag blev inte så förvånad när rektorn ringde igår.

Det var dock kul att höra att jag hade imponerat på intervjun.

...fast det hade ju varit ännu mer najs att själv få vara den som tackade nej...*L*

Men jag är inte nedslagen ännu.

Det var bara ett nej.

Bara ett jobb. Med lite knökigt att pendla till.

Så, det känns faktiskt som en viss lättnad.

Veckan efter sportlovet så skall jag få börja gå dubbelt på en daglig verksamhet inom LSS. Här på orten. En minuts promenad hemifrån. Och en halv minut från förskolan. Kan det bli bättre?!

DET ser jag riktigt mycket fram emot.

Nu skall jag ta mig en till kopp varm choklad.

Så får vi se vad den här lördagen för med sig...

Inne hos underbara "Agatas fynd och fantasier" är det en utlottning, för att fira 100.000 besökare.

Hipp hipp HURRA för en härlig blogg och människa :-)

Kika in och inspireras av alla härliga loppisfynd och stickningar.

Härlig eftermiddagsträff med bästa S och två av hennes pojkar.

Underbara semlor hade hon med sig och det var lek och bus och prat och skratt i många timmar.

Mitt i alltihopa så ringde de från Handels avdelning i Uppsala och gav mig förtroendet att bli deras valambassadör.

Wiiiiiiiiiiiiie!!!

Det är så himla kul, så jag hittar inte orden.

Fantastiskt roligt... och väldans nervöst och pirrigt.

Nu skall jag gå och äta den pizzamacka mina Underbaringar gjorde åt mig...

Iiiiiiiiih vad jag är glad!

Idag ritar jag transportskepp (Star Wars).

MTT.

Eller förresten. En repulsorsläde till en MTT.

Heter det tydligen, enligt boken.

Självkritisk inombords (attans vad svårt det är att rita droider!!!), koncentrerad utåt.

Ettan stöttar och peppar:

"Jag hejar på dig, Mamma!"

Med tungan i mungipan färglägger han i de klaraste färger.

Heja heja Dig, Ettan!!!

Och så blev det ytterligare en jobbträff nästa vecka.

Samma dag till och med.

Bara som timvikarie (inom daglig verksamhet), men ändå.

Spännande!!!

Och betydligt bättre pendlingsavstånd... antingen på orten eller i grannsamhället.

Nu steks det pannkakor här.

Sen lunch efter en fantastisk fikaförmiddag.

Prat, skratt, allvar och så lite politik. Härligt!