När alla möbler är flyttade.

Syren och liljekonvalj delats i vaser.

Och barnen är mätta och varmt sovande.

Då känns det plötsligt så tyst.

Tankarna blir så högljudda.

Ensam med rädslan.

Ensam med gråten.

Ensam med all längtan och saknad.

Och allt bara snörps ihop och gör ont.

Ingen mer än jag i soffan.

Ingen famn att falla in i.

När jag faller.

Nu.

Kanske faller jag.

I stilla sorg.

Det blir bättre imorgon.

Eller om en timme.

Säkert blir det det.

Men jag är så förbannat trött på att vara ensam.

Och nej, jag vet att jag inte är ensam egentligen.

Jag är så tacksam för att så många vill finnas och fångar upp mig om jag faller.

Men just ikväll är jag så fantastiskt längtig och saknig. Och lite ledsen.

 

Anne Lene

27 maj 2011 22:46

Tänker på dej och önskar att du alltid kommer få vara frisk.
Ibland är livet extra tungt, jag fick veta att min "pappa" mannen som var min pappa i 18 år dog huxflux i natt...

*kramar om*

M

27 maj 2011 23:02

Nämen åååååååååååh vännen. En stor stor kram till dig!!! Känner verkligen med dig...
Varma tankar och kramar

 

/Anitha

28 maj 2011 02:05

<3

http://aurora-borealis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...