Med allt det som är jag älskar jag Dig.

Nu. Sen. Alltid. Och ännu längre.

Och jag tappar liksom orden.

Allt bara finns och känns och sprudlar, stormar genom venerna.

Hjärtat.

Kroppen.

Själen.

Svindligt.

Vindligt.

Ljuvligt.

Lyckligt.

Galet härlig.

Eller härligt galen.

Små saker.

Som känns stora.

Små steg

mot en stor framtid.

Och allt blev självklart.

Föll på plats.

Och jag vet.

Att det är nu. Sen. Alltid.

Och ännu längre.

Och jag vill beskriva honom. Dig.

Försöka få ner i bokstäver, ord och text.

Men vilka ord kan jag använda om den människa som totalt fått mig på fall.

Och så där tryggt fångat upp.

Som får mig att svindligt pirra i häftig förälskelse, smeksamt le som fånigt kär och tryggt landa i djup kärlek.

Allt på en och samma gång och omedelbart. Utan betänkligheter, tvekan eller inom politiskt korrekta tidsramar.

Som tar mina tårar och vårdar dem ömt och får mig att le bakom gråtdis och oro.

Som kysser. Och älskar. Och smeker. Och busar. Och brottas. Och retas. Och bakar. Och viker tvätt. Och leker med Underbaringar. Och bara finns där. Nära.

Orden räcker inte.

Finns inte.

De är ännu inte uppfunna.

Men ändå tidlösa, eviga och ständigt närvarande.

Det sjuder, kokar, stormar i blodet

och jag njuter varje sekund.

Och jag vet.

Och jag vet att han vet.

Att vi vet.

Och att vi vill.

Jag älskar den här mannen och jag vill skrika ut det till hela världen.

Vare sig någon vill höra det eller inte.

Aldrig någonsin förut så här starkt.

Alltid är känslan.

Och magen.

Magen var med från första stund.

Och jag står på tå

för att nå upp till sticksigt skäggiga kyssar.

Borrar in min näsa i hans ylletröja och njuter doft och värme.

Lyckan fyller mitt bröst och yr håller jag mig fast.

Tid och rum försvinner.

Och jag vill alltid stanna.

 

Michaela

1 maj 2012 22:42

Åh man bara känner din lycka när man läser detta, underbart! <3
Stor kram!

http://veligamela.wordpress.com

 

Björn

1 maj 2012 23:06

I en gunga i Gåvan fanns för ett ögonblick alla orden i ögon som möttes i den varmaste vårkyla. Språket? Beats me! Jag älskar dig, Morgana!

 

Adina

2 maj 2012 02:50

Så galet, jag vet det jag bara vet. Också. För det har kicksparkat sen första förnimmelsen.
Underbara ni! <3

 

Kerstin

2 maj 2012 06:31

Underbart Morgana! Så härligt att läsa om dina känslor!!
Du är värd detta vännen!!
Ta hand om dig och kärleken!
Kraam <3

 

Persilja

3 maj 2012 11:18

♥ Tänk ändå! Jisses. Så GLAD jag blir. Fast jag inte känner dig blir min mage varm av lycka. Att det finns så mycket kärlek i en människa gör att hela världen blir vackrare. :)

http://blogg.familyliving.se/persiljashus

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...